Mitt inne i ångest-oro-panik träsket igen. Från att ha mått ”bra” i några år nu slår skiten ner med full kraft igen. Ångest, oro, panik som avlöser vartannat. Sömnen kass, trots tabletter. Ångest över att jag alltid känner mig uppvarvad. Ångest över att jag inte kan sköta mitt jobb nu, oro över att sonen (som snart är vuxen) ska se mig så här och bli orolig. Hatar detta, när mattan plötsligt rycks undan under fötterna och jag inte känner igen mig alls. Från pigg, glad och fungerande, till lamslagen av ångest och bara ligger och glor i taket. Har börjat med antidepressiva igen men är bara på andra veckan. Får väl ge det lite tid. Men fy vad jag hatar detta. Behövde nog bara skriva av mig lite….
